Älvsborgs regemente under stora nordiska kriget 1700-1721

Regementschefer:
1698-1710 Anders Johansson Sparrfeldt
1710-1728 Johan Johansson von Mentzer

Övningshed:
Timmele hed 1685-1770

Segernamn:
Helsingborg 1710
Gadabusch 1712
Nya Älvsborg 1719

Kompanier:
Regementet bestod av 1200 man fördelade på åtta kompanier.
Livkompaniet, Majorens kompani (Marks kompani), Gäsendes kompani, Åhs kompani, Redvägs kompani, Norra Kinds kompani, Södra Kinds kompani, Överstelöjtnantens kompani (Vedens kompani).

Slag och strider som regementet deltog i:

  1. Retusari 1705 (landstigning från flottar)
  2. Viborg 1706 (amfibieföretag med 200 man)
  3. Helsingborg 1710 (slag, regementets största stridsinsats i ett slag)
  4. Gadebusch 1712 (slag, Svenska arméns sista rangerade batalj)
  5. Coldenbuttel 1713 (återtågsstrid)
  6. Tönningen 1713 (Dansk belägring, hela regementet blev krigsfångar, regementet fick ny uppsättas 1714)
  7. Stralsund 1715 (sjöslag)
  8. Fredrikshald 1716 (blixtanfall mot Norge, belägring av Akershus)
  9. Sundbsborg 1718 (fientligt överfall)
  10. Fredriksten 1718 (belägring av fästningen. Älvsborgare i avsnittet där Karl XII stupade)
  11. Nya Älvsborgs fästning 1719 (Norra och Södra Kinds kompanier försvarar fästningen)

Ålder och erfarenhet på soldaterna vid regementet
När man studerar regementets generalmönstringsrullor så kan man finna att medeltjänstetiden på älvsborgs knekten följde regementets insatser i kriget. Det var först 1710 vid slaget i Helsingborg som regementet stred som en enhet vilket innebar förluster som syns tydligt i medeltjänstetiden. Man ser även att sjunker drastiskt efter förlusten i Tönningen och fångenskapen där stora delar av regementet gick förlorat och fick återuppsättas 1715. I slutet mot kriget och när det norska fälttåget väntade så var regementet återigen ett erfaret regemente.

Medeltjänstettid:
1700 10,6 år
1710 9,1 år
1715 3,0 år
1717 3,4 år
1720 5,5 år

Att notera om slaget i Helsingborg 1710
Slaget i Helsingborg 1710 var en stor framgång för Sverige och här utmärkte sig älvsborgarna speciellt. Då älvborgarna befanns sig längst fram i centerns högra flygel med hela regementet samlat fick de också möte en mycket erfaret förband nämligen de danska grenadjärerna. Grenadjärerna var ett elit förband och de kom att orsaka att regementet förlorade 94 knektar döda och 252 sårade förutom officerare och spel. Det inbar att regementet hade 1/3 förluster. Regementet fick stor hjälp under slaget av det Sachsiska regementet som bestod av tidigare krigsfångar som tagit värvning.

Att notera om kapitulationen Tönningen 1713 och fångenskapen
Efter förlusten i Tönningen så blev svenskarna fångar trots att danskarna fått en lösensumma så att svensken skulle undgå fångenskap. En hel del älvsborgare lyckades fly inte mindre än 132 man och nästan allt befäl lyckats fly och 40 älvborgare hade lyckats undgå danskt tjänst året därpå. 1719 utväxlades 10 underofficerare, 7 spel, 1 proffoss, 18 korpraler och 114 knektar. 1714 så är alla vakanser tillsatta och Älvsborgs regemente är återuppsatt.

Medelåldern
Trots stort manfall 1710 och 1713 så finns det finns inga bevis på att som i 1800-talets historieböcker beskriva att man med och utan våld tvångsrekryterade minderåriga. Något sådant finns det inget belägg för i regementets rullor. Det går inte att få fram en medelålder på knektarna innan 1715 med statistisk säkerhet då ålder inte noterades men efter 1715 är detta möjligt.

Medelålder:
1715 26,6 år
1717, 27,0 år
1720 28,9 år

Regementets och knektens erfarenhet
Så trots regementets förluster i såväl seger som i fångenskap så stod sig regementet väl. Den kritiska punkten när det gäller erfarenhet var under 1710-1714 nådd. En bra knekt var mellan 20-40 år gammal och hade tjänstgjort tre år. Så 1715 var regementet åter på fötter och när de norska fälltågen kom var regementet åter erfaren och mot slutet av kriget var knektarna mycket erfarna.

Utrustningen vid regementet:
Klädernas skick
Trots det relativt svåra tiderna i Sverige så kan man se i regementets rullor att varje knekt hade skor, rock och värja. Det noteras i rullorna i vilket skick som utrustningen var och när nu utrustningen kom och regementet fick med goda mellanrum nya rockar, skor och musköter. Regementet fick nya kläder 1709 och 1717.

Efter kapitulationen i Tönningen och den danska fångenskapen så fick regementet återupprättas med de malätna uniformerna som regementet hade 1687.

Pikar och musköter 
Föredelningen mellan pikar och musköter vid regementet 400 pikar och 800 musköter men antalet pikar minskade 1719 och ersattes med musköter då dessa antagligen gått förlorade. 1720 var fördelningen 300 pikar och 900 musköter. 1721 hade moderniseringen kommit och pikarna hade minskat i antal till 28 och musköterna till 1185. Regementet fick nya musköter: 1700, 1706, 1711, 1714 och 1718. De musköter som tilldelades 1717, 1720 och 1721 var av samma kaliber med i olika modeller.

Regementstross
Tyvärr så är det svårt att få en klar bild över hur trossen såg ut vid regementet för tiden fram till 1717. Vissa menar att alla regementen hade den storleken på trossen som var på 1600-talet. Men hur det såg ut i verkligheten vet man inte. Troligtvis gick större delar av trossen förlorad i Norge. 1718 så minskade storleken på Sveriges regementstrossar avsevärt då man nu inte längre skulle leva av landet man krigade i utan få mat från Sverige.

Kompanitross
Det man kan avläsa av kompaniernas trossar 1717-1721 var att man hade med sig spadar, yxor, kittlar, brödsäckar och packsadlar för att lasta utrustningen i, dvs det man behövde för att fungera som kompani.

Kvinnorna och barnen
På 1600-talet när de större delarna av Europas armér var legosoldater så följde kvinnor och barn med. Det talas om att en armé med 40 000 legosoldater hade med sig ca 200 000 civila. På 1700-talet hade detta förändrat drastiskt.

1682 när kung Carl XI bildade indelningsverket och det ständiga knektehållet så blev kvinnorna till stor del hemma vid sitt torp för att sköta om det och betala skatter mm. Officersfruarna hade stort ansvar i hushållet och var även dom hemma för att ta ansvaret driften av gården. Man vet att ca hälften av adeln i Sverige hade anställning i kronans tjänst och att fruarna och många av dessa blev krigsänkor. Under det stor nordiska kriget gick det 164 kvinnor på 100 män i Sverige.

Kung Carl XII ansåg att kvinnor och krig inte hade med varandra att göra och år 1700 förbjöd han att kvinnor fick vara med i fält men undantag förvisa betjäningspersonal. Trots detta följde kvinnor med sina män och många officerare hade kvinnligt tjänstefolk. Det finns dokumenterat att av de 23 000 svenskar som var fångar efter slaget i Poltava 1709 var 1657 kvinnor och barn. De flesta av dessa var sannolikt från de värvade regementena.

När det gäller Älvsborgs regemente så finns det inga källor som tyder på att kvinnor och barn var med när regementet var i fångenskap efter Tönningen 1713. Antalet kvinnor i fält blev mer och mer ovanligt ju längre kriget gick och det var snarare undantag att familjerna var med i fält även i början på kriget.

Källor: Älvborgs regemente under 374 år, En bok om I15 1624-1974, Mannerfelts anteckningar,  Det stora nordiska kriget 1700-1721, Älvsborgs regementes generalmönstringsrullor.