Lars Göransson kom som ung till Småland antagligen för att få arbete som indelt soldat i den Karolinska armén. Jönköpings regemente hade från starten av det stora nordiska kriget varit mitt i händelsernas centrum.
Under sommaren 1700 deltog de i fälttåget i Holstein för att senare gå i garnison i Wismar. Sommaren 1702 marscherade regementet till Polen för att förenas med Kung Carl den XII och resterande armén.
Under det ryska fälltåget så blev Jönköpings regemente anfallna vid Malatzie den 31augusti 1708 av två ryska dragonregementen medans de byggde upp sitt läger. Det var en mycket tuff strid men regementet lyckades försvara sig tills förstärkning kom till undsättning men förlusterna blev svåra för Smålänningarna. Den 7 januari 1709 förlorade regementet många av sina soldater i slaget vid Wiprek. Väl framme vid slaget vid Poltava den 28 juni 1709 hade regementet endast en bataljon med 300 man kvar. Efter slaget som blev svenska arméns undergång hade regementet förlorat 200 av manskap och officerare i sårade och döda. Jönköpings regemente gick helt förlorat. Endast 100 soldater och en enda officer klarade sig.
Efter Poltava sattes regementet upp igen och deltog i slaget om Helsingborg 28 februari 1710. Även här fanns Jönköpings regemente mitt i händelsernas centrum och var med vid första drabbningen. Efter tiden i Skåne blev regementet förlagt till Stettin i Pommern och senare vad de med vid belägringen av Wismar och dess kapitulation den 13 december 1715. Hela regementet hamnade i fångenskap. 1200 soldater skulle rekryteras och en av dessa blev vår egen Lars Göranson.
1718 deltog regementet vid det andra norska fälltåget och belägringen av Fredrikstens fästning och stormningen av Gyldenlöwe skans. Den 30 november stupar Sveriges kung Carl den XII. Under fälltåget blev Lars krigsfånge och kom åter till regementet 1722. Regementet förlorade 490 man av svåra umbäranden under reträtten till Uddevalla.