Josef sköts och Andreas ropar ” jaså du dog ej din djefvul jag får väl ge dig ett skott till”

Att läsa de 48 sidor från domboken om Andreas synnerliga “grymhet” mot hans hustru och svärmoder och att han var “tyrannisk” mot familjen får mig bokstavligt att må illa. Det finns inget försvar mot denna mans handlingar. Att han slutligen skjuter sin egen svåger Josef som skyddade Andreas hustru Christina och deras svärmor Maria från att bli “slagtade” inför Andreas dotter Wilhelmina som Andreas tvingade att bli vittne så verkar ett livstidstraff som barmhärtigt mot Andreas.

Som tur var så slapp Andreas dotter Wilhelmina bli vittne till sin mammas och mormors död då de alla tre han att smita ut från stugan ut i skogen i samband med att skottet mot Josef går av. Josef kom att träffas i vänster sida genom västen och lyckas att ta sig ut ur stugan och rullar ner för backen där Josef får hjälp av en rad människor som kommit och stannat till på platsen pga. all uppståndelse.

De människor som kom till platsen i samband med uppståndelsen vittnar i rätten. Flera vittnen försökte ta omhand Josef och de såg att skottet gått genom västen och när västen knäpps upp så blöder det kraftigt.

Domare, länsmän och nämndemän samlade utanför tingshuset för Västra härads domsaga. Kornstad, Småland. (Bild från Wikipedia)
Domare, länsmän och nämndemän samlade utanför tingshuset för Västra härads domsaga. Kornstad, Småland. (Bild från Wikipedia)

Vittnen berättar

”Jag sköt den tjuven, djevlar i mig har han icke ens fått”
”ja jag har skjutit en tjuf, det har jag”
“skjutit stortjufven Josef Johansson”
“jag sköt tjufven va djefulen”

Johan Svensson gick förbi platsen i sällskap med Johan August Carlsson på sin vandring från Borås till sitt hem i Orreleken. Johan Svensson vittnar att när han han var utanför Andreas bostad på landsvägen så såg han att Andreas “var utan rock och mössa, hade en bössa i handen samt utropade: ”Jag sköt den tjuven, djevlar i mig har han icke ens fått”. Hvarefter han återvände in i stugan. Josef Johansson vacklade utför backen och nedkommer antingen satte han sig eller föll omkull, derefter kan knäppte upp sin väst hvarvid det syntes att han var mycket blodig. Wittnet gick då af sitt åkdon och begaf sig jemte några andre tillkomne personer till Josef Johansson, som då berättade  att han blifvit skjuten af den tilltalade, då Josef Johansson jäkt att skydda den tilltalades hustru och svärmoder hvilka denne velat misshandla”. “Efter en kort stund utkom den tilltalade från sin stuga och begaf sig utan att, såvitt vittnet iakttaga yttra någonting till eller bry sig om Josef Johansson på den väg som leder till Rydboholm”. Det framkommer av vittnesmålen att det var med synnerlig likgiltighet som Andreas visade sin skottskadade svåger.

Anders Petter Holm var på väg hem från Borås märkte han en folksamling “helt nära landsvägen vid Orrleken, begaf sig vittnet dit och påträffade då Josef Johansson liggande på marken, illa blödande ur ett sår i venstra sidan. Josef Johansson uppgav på frågor att då han sökt skydda den tilltalades hustru och svärmor för misshandel af den tilltalade hade han af denne i vredesmod blifvit skjuten”. Enligt vitten så berättar Josef att han blev skjuten av Andreas då han  försökt att skydda Andreas hustru och deras svärmor från misshandel.

Johan Petter Svensson som bor “helt nära den tilltalade, hörde sin svägerska säga att hon såg en karl genom fönstret som syntes vara full komma ned från den tilltalades bostad och då hon kommit ned för backen falla omkull. Vittnet gick då ut för att efterse huru härmed förhåll sig och påträffade då Josef Johansson, han låg på marken och blödde starkt ur ett sår i venstra sidan. På fråga hvem som tillfogat honom detta så sade han att den tilltalade skjutit honom af den anledning att han velat skydda dennes hustru och svärmor för misshandel. Sedan mera folk tillkommit som kunde taga vård om Josef Johansson var vittnet betänkt på att göra sig förfärad om den tilltalade person och då denne kort derpå utkom ur stugan och begaf sig på väg till Rydboholm, tilltalde vittnet honom. Den tilltalade frågade hvad wittnet ville honom och då vittnet sade att det berättades att den tilltalade skjutit en kal, genmälde han: ”ja jag har skjutit en tjuf, det har jag”. 

“På vägen till Rydboholm, dit vittnet åtföljde den tilltalade, yttrade denne till flera personer, som påträffades, att han skjutit Josef Johansson och vidhöll äfven detta efter framkomsten till Rydboholm, utan att på något sätt söka göra troligt att sådant skett utan uppsåt att skada eller att skottet afbrunnit i våda. Den tilltalade var endast obetydligt sörd af starka drycker samt visade fullkomlig sinnersleda? (svårläst) i allt han gjorde och företog sig”.

Ja så här fortsätter vittnesmålen mot Andreas. Andreas har alltså både skrutit att han sköt en tjuv och även yttrat att han skulle vilja skjuta ett skott till mot Josef. Sedan har Andreas promenerat mot Rydboholm och vittnet och följt efter Andreas och Andreas har bedyrat sin oskuld för de personer han möter. Berusningen som Andreas har byggt på sedan förmiddagen och fick sin kulmen under timmarna av skräck i stuga har nu börjat att minska när han beger sig till Rydboholm för att gå till kronlänsman O.M. Mattsson.

Andreas förklaring till varför Josef sköts

Andreas försöker få det till något som liknar en olyckshändelse som uppstod i tumultet. “Den tilltalade vidhåller sina förra uppgifter med tillägg att Josef Johansson skulle hafva slagit omkull den tilltalade innan han ryckte ned bössan från väggen och att den tilltalade med knapp nöd hunnit upp och fattat tag i bössan innan skottet brann af”.

Åklagaren menar att detta är omöjligt att det skett som Andreas beskriver.
“Gjord uppmärksam på det osannolika i denna uppgift, när bössans mynning under sådant förhållande antagligen varit riktad mot den tilltalade och ej emot Josef Johansson, lögn den tilltalade att vid tillfället varit på ruslig och derjemt af den tinnade olyckan blifvit så förskräckt att han ej med ? (svårläsligt) kan minnas annat om förloppet dervid än att det varit Josef Johansson, som tagit med bössan samt att skottet brunnit af under det de båda ryckts om densamma”.

Andreas förklaring till varför bråket uppstod
Andreas anger under förhöret i Fritsla den 31 juli 1875 (alltså innan Josefs död) till kronofjerdingsmannen O.M. Mattson ett han blev mycket upprörd av att Josef låg på soffan hemma hos dom då Andreas ansåg att Josef var en dålig person som påverkade familjen negativ inte minst då Josef försörjde sig som tjuv (Josef var sedan tidigare dömd för stöld). Detta ledde till att Andreas konfronterat sin hustru Christina och svärmodern Maria för att de var skälet till att Andreas blev dömt till fem år på Långholmen. Inte minst var detta Josefs hustru Johannas (Christinas systers) fel. Därefter blir det handgemäng och skottet går av och träffar Josef.

Provinsialläkare Rudolf Christiernsson som undersökte Josefs kropp
Provinsialläkare Rudolf Christiernsson som undersökte Josefs kropp

Rättsmedicinsk bedömning

“den sårade infördes till Borås lasarett den 1 augusti på morgonen, förlorat temligen
mycket blod under transporten och afled å Lasarettet den 2 augusti kl 1/2 9 f.m.”

Litt: Läkare
“År 1875 den 7 augusti förrättades af undertecknad uppå förordnande af Domhafvanden i Marks härad rättsmedicinsk besiktning och liköppning å liket efter hemmansegaren Josef Johansson från Spannarp i Tvååkers socken af Hallands län”.

Läkaren går noggrant igenom lasarettsjournalen. “Den döde 55 år gammal och hade den 31 juli på aftonen i ett hem nära Rydboholm blivit skjuten af annan person. Skottet hade… träffat venstra sidan af bröstkorgen. Slitit sönder de mjuka delarne, delvis kvarsatt benen, af vilken skärfvor funnits i såret samt delvis inträngt eller insprängt benskärfvor i lungan. Flera hagel äfvensom delar af förladdningen funnits i såret som blödde rätt starkt”
När Josef andades så passerade luft genom såret och ut i lungan. Läkare satte på förband innan Josef fördes till Borås lasarett den 1 augusti på morgonen. Josef hade “förlorat temligen mycket blod under transporten och afled å Lasarettet den 2 augusti kl 1/2 9 f.m.”

Den själva rättsmedicinska genomgången beskrivs noggrant av läkaren. Läkaren beskriver under sin yttre besiktning bla. att skottet satt 13 cm under armhålan och där “syntes ett vägrätt löpande sår”. Läkaren fann. Under den inres besiktningen fann läkaren hagel och ylle i det 9 cm stora såret.

Dag som ofvan
Rudolf Christiensson
Prov. läkare

Utlåtande
1 “Att den döde träffats af ett hagelskott i bröstkorgen venstre sida vilket genomträngt huden, krossat 8de och 9de refbenen, skadat venstra lungan och sedan dels fastnat under huden dels till ett fåtal gått ut genom densamma”. 
2,“Att af omnämnda skottskada åstadkommit Josef Johanssons död genom blodförlust med deraf följande kraftuttömning den förorsakat”.

Rudolf Christensson avslutar sitt utlåtande med att han intygar sitt arbete:
så sant med Gud hjelpe till lif och själ bekräftar. Ulricehamn den 10 augusti 1874″.

Källor: Marks häradsrätts dombok för 1875
I nästa inlägg får du läsa om vad som hände inne i stugan innan och under det att skottet gick av.

One Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *