Andreas skrek i stugan ”fram med slagt skifvan nu skall här bli slaghtning af”

När Andreas hustru Christina Hansdotter Löf berättar för kronolänsman O.M. Mattsson om vad som hände den 31 augusti då Josef sköts och om familjens situation framkommer det att Christina och hennes mor Maria Svensdotter levde i ett skräckherravälde där Andreas kontinuerligt på fyllan misshandlade dom och visade “grymhet”. Andreas dotter Wilhelmina beskriver fadern som “tyrannisk” mot familjen. 

”fram med slagt skifvan nu skall här bli slaghtning af”
”jaså du dog ej din djefvul jag får väl ge dig ett skott till”

Livstidsfånge Andreas Johansson No 144 Varbergs straffängelse 1877-07-14 till 1880-12-07 (kyrkbok). (Bild från www.arkivdigital.se)
Livstidsfånge Andreas Johansson No 144 Varbergs straffängelse 1877-07-14 till 1880-12-07 (kyrkbok). (Bild från www.arkivdigital.se)

Detta händer den 31 augusti 1875

Litt: Hustru:
”Protokoll hållet vid förhör med Andreas Johansson Orreleken hustru Christina Hansdotter den 4e Augusti 1875”. Förhöret hålls av kronlänsman O.M. Mattsson.

Hustrun berättar vad som hände timmarna innan Josef sköts
“Svågern kommit till makarnas bostad natten till förtiden Lördag och vilat öfver till morgonen om kring klockan 5 då han efter att ha förstärkt två koppar kaffe som hustrun tillagat begav sig till Borås för att köpa ett par stövlar. I Borås hade svågrarna jetväl träffats och tillsammans förtärt brännvin. Någon ovänskap var alls inte rådande dem emellan. Hustrun och mannen begåfvo sig till strax efter middagen på väg till hemmet efter att ha uppgjort kohandel . Istället för att gå ini sitt eget hem  begav mannen sig till Sandbergs vid Orreleken dit hustrun hemväl åtföljde. Sandberg bjöd mannen på en half (blandning af brännvin och kaffe) varefter denne intog två buteljer öl som förtärdes av mannen. Sandberg, Johannes Håkansson i Orreleken, Andreas Johansson under Orreleken samt hustrun; de fingo omkring två glas hvardera. I staden hade mannen under hela dagen förtärt fyra supar tagit tillsammans med honom en person af vilken köpt en ko druckit en butelj bayerskt öl äfvensom något kanne me öl”. 

Andreas och Josef dricker brännvin tillsammans i stugan
“Sedan ankomsten till hemmet fans Josef Johansson Liggandes på en soffa och någon ovänskap förekom ej svågrarna emellan; de sökö tillsammans  en butelj brännvin. Under tiden satte hustrun fram mat då Andreas bjöd Josef deras och som denne äfven tillsammans med Andreas förtärde; hustrun satte sig för att äta vid ett annat bord då mannen blev mycket uppbragd och slog med handen matfatet så att innehållet for ut på golf och kläder samt förbjöd henne förtära något; hustrun blev förskräckt  och af hunger matthet efter stadsfärden som tillryggalagts till fots orkade hon ej längre än till en soffa i rummet der hon lade sig”. 

Andreas hotar att slakta sin hustru och svärmor
Mannens raseri “fortfor” och han hotade att ”slagta” hustrun och svärmodern. Han tog ned från väggen den skarpladdade bössan (hagelgevär) och spände hanen samt riktade  mynningen emot hustruns bröst. Han höll bössan så en stund men säger sedan att hustrun var så “mager att hon ej för tillfället var slagtfärdig hvardan han kulle låte henne leva ännu någon tid. Under allt detta fortfor han dock i högljudda hotelser och gräl”. 

Dottern flyr från stugan för att hitta hjälp
“Emellertid  hade dottern mina ankommit till hemmet och utanför väggen hört  att ovänskap var rådande inne i stugan. Hon som kände faderns tyranniska sätt emot familjen sprang genast bort för att tillkalla främmande personer. Mannen hade emellertid märkt någon främmande och skyndade genast ut samt efter en kort vägs uppspringande upphinner dottern som mot en tufva fallit omkull. Då han upphan flickan sade han sig ej ha något agg till henne utan bjuder henne 12 skilling mot det att hon skulle följa med in och se huru han slagtå hustrun och svärmodern. Flickan som bönföll om försköning för såväl sig som för föräldrarna bad att slippa följa med”. 

Andreas tvingar sin dotter att se på när han skall döda hustrun och svärmodern
“Han bjuder henne härefter in om hon ville följa med och försäkrade att hon ej skulle löpa någon fara då detta oaktade ej ville följa med fattar han henne om armen och släpar henne med sig in i stugan; När han ovillkorligen önskade att hon skulle bli ögonvittne till moderns och mormorderns  död. Inkommen till stugan ropar han genast ”fram med slagt skifvan nu skall här bli slaghtning af”. 
Josef försöker lugna Andreas
“Josef Johansson  som lagt sig på en soffa i rummet hade ej tagit  del i uppträdet. Han steg nu upp i beredande ordalag bad Andreas vara lugn sägande att han slejf varit gift i fem år utan att enighet varit rådande emellan honom och hans hustru. Förgrymmad öfver svågerns mellankomat fattar han åter tag i bössan”.

Kvinnorna flyr från stugan och Josef skjuts
“Fruntimren gingo emellertid nu tillfälle att springa ut och komne blott några steg från stugan höra de ett skott. Strax därefter syntes Josef utom stugudörren  der han stöp omkull men stod åter upp då mannen såg honom resa sig  utropade han ” jaså du dog ej din djefvul jag får väl ge dig ett skott till”. Fruntimren sprungo upp i skogen och bemärkte derför ej hvad som vidare föreseggier men de tyckte sig höra ytterligare två skott”. 

Hatet drev Andreas till grymhet och dråp enligt hustrun
“Mannen har  alltid sedan han kom hem från Långholmen synnerligas i rusigt tillstånd varit grym inom familjen och ofta misshandlat hustrun och svärmodren. Såsom skäl för sitt hat emot den säger hon vara hans förmodan att de upptäckt den stöld varför han då blev straffad”. 

Hustruns liv är i fara
“Makarna lefva i mycket torftiga omständigheter. Emedan mannen alltid lättsinnigt sålt och förstört deras tillgångar. De ha ofta fått anlita barnens hjälp. Josef Johansson är nu död af de honom genom skotten tillfogade sår. Widare vet ej hustrun. Hon hade ej vågat sig till hemmanet förrän mannen var fasttagen. Påpekar nödvändigheter att hålla mannen väl fängslad emedan han eljest skulle bereda sig tillfälle att rymma då hennes lif är i ovillkorligen fara”.

Pålunda förekommit betygar:
O.M. Mattsson

Källa: Marks Häradsrätts dombok för 1875

0 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *