Sara Larsdotter mister alla sina sju barn

Detta är en familjs levnadsberättelse som sträcker sig från slutet på 1600-talet och över hela 1700-talet. Större delen av denna familjs liv utspelar sig i Brogården Åsaka (Vartofta-Åsaka, Falköping). Först och främst så innehåller den Sara och Pährs sju barn och hur dessa föräldrar mister ett barn efter det andra. Till slut står Sara ensam kvar i Brogården och hon har förlorat sin make och alla barnen. Sara Larsdotter är författarens mormor Anna-Lisas MF MF FM.

Vartofta-Åseka 1920 (bild från digitaltmuseum.se)
Vartofta-Åsaka 1920 (bild från digitaltmuseum.se)

Familjen Sara Larsdotter (1720-1799) och Pähr Pärsson (1696-1784)
1720 föddes Sara Larsdotter troligtvis i Granbeck, Nykyrka socken (Sandhem) och föräldrarna hette Lars Håkansson och Karin. 1696 föds Pähr Pärsson som kom att bli Saras första man och hennes sju barns far. Pähr föddes i Storegården Öja som vid denna tid tillhörde Älvsborgs län men som senare kom att tillhör Skaraborgs län, Vartofta-Åsaka (Falköping). Sara och Pähr fattar tycke för varandra och de föder deras första barn Lars f 44, Sven f 48, Johannes f 53, Karl f 54, Johan f 58, Isac f 60 och lillasyster Carin f 62. Sara och Pährs sju barn föds alla i Brogården Åsaka.

De små barnen dör först
Tidigt på våren 1754 avlider Saras förstfödda son Johannes endast 9 månader gammal. På annandagen 1756 så avlider sonen Karl 2,1 år gammal i koppor. Efter dessa två dödsfall så får Sara och Pähr 10 lugna år i Brogården. 1768 så kommer kopporna till Åsaka och de förlorar sina tre mindre barn inom en månad. Johan 10,7 år blir den första som avlider i koppor den 18 september. Lillasyster Carin dör i kopporna 6,3 år gammal den 6 oktober och sonen Isac 8,4 år den 13 oktober.  Carin och Isac begravs båda den 16 oktober i Åsaka. Under 14 år så förlorar Sara och Pähr sina fem minsta barn.

Barnen Johan, Karin och Isac dör i koppor 1768 i Åsaka (bild från www.arkivdigital.se)
Barnen Johan, Carin och Isac dör i koppor 1768 i Åsaka (bild från www.arkivdigital.se)

Det är svårt att ens försöka föreställa sig den smärta och det mörker som Sara och Pähr fick genomlida i Brogården Åsaka. Den går inte att ta till sig. Men kvar har de soldaten 593 Lars Persson Holm och Sven Pärsson. Både Lars och Sven har bildat familj och Sven bor kvar på gården och driver den med sin far. 1771 så avlider Lars i svåra magplågor 26,7 år gammal. Nu är endast sonen Sven kvar av barnen.

Kvinnorna ensamma kvar
Fadern Pähr avlider av ålderdoms bräcklighet 87,8 år gammal 1784. Detta är familjens första dödsfall av ålderdom. Sara är betydligt yngre än Pähr och är 64 år när maken dör. Sonen Sven driver gården vidare med sin familj och Sara bor kvar på gården efter makens död. Ca 1 år efter Pährs död så drabbas Sven av hetsig feber och avlider i febern 37 år gammal. Nu står Svens hustru Elin med de tre barnen och modern Sara ensamma i Brogården.

Sara gifter sig med den 28 år yngre drängen Johan
Svens hustru Elin och Sara beslutar att ta in en dräng för att hjälpa dom på gården. Drängen som får hjälpa dom blir Johan Andersson född 1748 i Yllestad (Falköping) som är lika gammal som Sven. Ca 2 år efter att Johan kom till Brogården som dräng blir det bröllop i Åsaka. Det är inte som man kan tro att bröllopet skall vara mellan Svens änka Elin och drängen Johan utan det är mellan Sara och den 28 år yngre Johan. Johan kom väl som en räddare för Brogården och Sara. Om vigselns var av kärlek eller av praktiska skäl vet vi inte men efter att Sara dör av ålderdoms svagheter 1799, 79 år gammal så bor Johan kvar i Brogården. Johan är dräng på gården till att han flyttar till Åsakas fattigstuga och dör där av ålderdom där 1821, 73 år gammal. Johan gifter aldrig om sig. Kanske var Sara Johans stora kärlek.

Barnen
Johannes född 1753-04-07. död 1754-03-07 nio månader gammal
Karl född 1754-10-25, död 1756-12-26, 2,1 år gammal, dödsorsak koppor.
Johan född 1758-01-04. död 1768-09-18, 10,7 år gammal, dödsorsak koppor
Isac född 1760-04-16, död 1768-10-13, 8,4 år gammal, dödsorsak koppor
Carin född 1762-05-27, död 1768-10-06, 6,3 år gammal, dödsorsak koppor
Soldat 593 Lars Persson Holm född 1744-12-15, död 1771-09-18, 26,7 år gammal. dödsorsak magplågor
Bonde Sven Pärsson född 1748-09-23, död 1785-09-27, 37 år gammal, dödsorsak hetsig feber

Sjukvården på  1700-talet
Under första hälften av 1700-talet fanns det i stort sett ingen sjukvård att erbjuda. Möjlighet att erbjuda smärtlindring fanns inte och vaccinet för koppor hade ännu inte uppfunnits.

Under denna tid var de flesta läkarna självlärda och utan utbildning och det fanns inga sjukhus. 1752 fick Sverige sitt första sjukhus som då endast hade 8 sängar och kunde ta hand om 15 patienter. Seerafimerlasarettet som det hette låg på Kungsholmen i Stockholm. De sjuhus som byggdes under andra hälften av 1700-talet var enligt dåtidens standard låg. Som exempel: ”1789 övervägde man att skicka hem alla intagna patienter på Örebro sjukhus, eftersom man befarade att de skulle frysa och svälta ihjäl under den kommande vintern.” För att få en bild av en svensk medelstor stads utveckling av sjukhus vid denna tid så fick som exempel Borås sitt första lasarett 1782-1822 och hade fem rum med sex sängar. På det andra lasarettet fanns det 1828-1893 12 salar med 34 sängar.

Nu levde Sara och Pähr i Åsaka som idag tillhör Falköping som sitt första lasarett först 1856. Mariestad lasarett är Skaraborgs läns äldsta sjukhus och var ett av de första sjukhusen i Sverige och byggdes redan 1760. 1793 fick det dock stängas pga brist på pengar men öppnades igen 1793. Utan att vara sakkunnig och kunnig i området så får jag dock en bild av att 1700-talets första hälft inte mycket att erbjuda dess medborgare och även den andra hälften av 1700-talet gav inte tillräckligt med hopp för den sjuke.

Släktförhållande:
Sara Larsdotter är författarens MM MF MF FM
Pähr Pärsson är författarens MM MF MF FF
Lars Persson Holm författarens MM MF MF F

Källor:
http://www.landberga.se/medicinhistoria/utbildning.html
Om Sveriges första sjukhus
Om Mariestads lasarett

0 Comments

  1. birgittak2015

    För oss nutida människor går det knappast att föreställa sig hur familjerna hade det förr. Så många sjukdomar som drabbade dem, som man inte kunde göra någonting åt. Vilket lidande det måste ha varit för dem som drabbades av sjukdom och även för dem som miste sina familjemedlemmar.
    Tack för att du delar med dig av dina förfäders öden!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *